Like før jeg forlot Trondheim var det noen som sendte meg en sang. Frank Ådahls "en liten stund med Jesus" har siden vært klistret til hjernebarken. Det er rart hvordan noen sanger bare klaffer med sinnsstemningen, for det har denne gjort. På en måte har det blitt utsendelsessangen som jeg går og synger inni meg til meg selv mens jeg trasker avgårde. Det er bare å nyte:
En liten stund med Jesus
Åh, vad den jämnar allt
Och ger åt hela livet
En ny och ljus gestalt
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig
En liten stund med Jesus
Och allt förändrar sig
En liten stund med Jesus
Och hjärtats oro flyr
Och blicken vändes åter
Från jordens små bestyr
Till livets verkligheter
De ting som ej förgås
När himlarna och jorden
Av sin förvandling nås
En liten stund med Jesus
Var kraft den har med sig
Vad lust den ger att vandra
På Herrens vilja stig
Vad mod den ger att leva
Och lida för Hans namn
En ljuvlig försmak redan
Och vilan i Hans famn
Så ge mig käre Herre
Ja ge mig ofta då
En liten stund med Jesus
I hemmets tysta vrå
Mitt hjärtats djupa längtan
Det är den enda blott
En evighet med Jesus
Och allt, ja allt är gott
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar